Ensamheten är fin! Se hur de ligger där, de sover, de sover djupt att de är i himlen. Där är problemen borta, de lämnar allt, allt skit som finns i den här hemska världen. Och börjar flyga, de flyger högt så att man aldrig får se dom mer. De dom lämnar efter sig är en plats i allas hjärtan och en plats under gräset. Kroppen vilar där, de är så fint här, så fridfullt och vackert. Och väldigt sorgligt. En plats som har stor respekt!! Va gör vi egentligen här i helvettet, vill prova på livet i himlen, bara en dag eller två. Tar eländet aldrig slut? Hur mycket mer ska man orka. Vart finner man hoppet igen? Vem ska man vända sig till.



Önskar att det fanns en fe, en god fe som Askungen har, som kan trolla bort mig till den dag då jag var liten och skrattade, då allt var lätt. Men sånna dagar har jag inte ens haft, ni vuxna förstörde allt. Fick oss små att känna skuld, få skuldkänslor... För vad? För vad? Säg mig för vad? För mycket hat i den här världen. Trodde att de enda de vuxna bråka om eller de största problemet jag kunde tänka mig då, var för att jag inte ville äta upp min mat, eller dricka upp min mjölk. De va de värsta en liten brunhårig flicka trodde att de vuxna kunde bråka över!! Men nu har man blivit en av dom... En av de vuxna. Vill bara se ljuset... Ljuset i mitt liv. Vill bara känna lycka.

♥Emma